Att sitta en drös hundratals mil bort och inse vilka guldkorn till vänner man hittat på färden. 

Rätt värderingar, rätt inställning, rätt humör, bara helt rätt personlighet.

Jordgubbsflicka, barfotatjej, trollunge och fröken fräknig. 

Ett av de bästa minnena är när hon råkade kasta en hel drink över mig på julafton för att hon var alldeles för exalterad, för min skull, och skulle visa med arm-gester. "Se det som en dusch av kärlek!" Trots att hon fortfarande skäms över klumpigheten.

Att se upp till någon, med stora ögon. 

Att tillsammans få bristningar i hjärtat av en låt-text.

Att resa. Att behöva lämna. Lämna nyfunna vänner bakom sig. Hela. Tiden.