Sista 2 veckorna i huset
Den 3 januari flyttade Janne o William ut för att bo i ett annat hus, där de själva skulle house-sitta. Då var det bara jag, Chrippe, Lina och Marcus kvar. Lina och Mackan åkte vidare mot Fiji den 5e jan, efter ett lite emotionellt farväl, då de ju faktiskt hängt med under nästan hela min östkustresa. Så tillslut var det bara Chrippe och jag kvar. Och ohmy vad tomt det var. Efter att huset varit fyllt av liv, dans, disk, musik, ölflaskor och kärlek så var det bara jag, chrippe och voffen kvar. Som tur var så kom Janina och William för en sista natt med gänget då vi lagade Swedish meatballs och hade det mysigt. Och så hade Chrippe o jag några härliga stranddagar, shoppingdagar, filmkvällar och dansaochsjungsågaletdukanförklockanärjumittinatten-nätter.
Massa solning på trädgården. Inga inflyttade grannar så det var fritt fram med valfri klädsel eller icke-klädsel.
Det är alltså såhär man råkar skaffa sig en röd och öm bak.
Massa solning på trädgården. Inga inflyttade grannar så det var fritt fram med valfri klädsel eller icke-klädsel.
Det är alltså såhär man råkar skaffa sig en röd och öm bak.
En sista lördagkväll med Linis och Mackan
Adamsson gillar egobilder. Helst 50st av dom.
En farvälgrillmiddag för Lina o Mackan där också Bea, Fredrik, Fredrik och Jonathan kom :)
När jag kom till Sydney var jag ensam i ett stort hus. Och 3 veckor senare satt jag vid ett bord med 9 nyfunna vänner, för att säga hejdå. Att resa, hitta underbar vänner, och ändå alltid behöva säga hejdå.
Sorglig stund och grå dag när Lina och Marcus lämnade landet
Chrippe o jag hade strand-dag på Tamarama Beach, då jag brände sönder halva rumpan
En utekväll på Ivy, och selfie i toakön.
Aggressiva ninjor i Hyde Park
En sista sväng över Harbour bridge
Hyde park, Sydney festival med mina stockholmare
Catch-up lunch med Carolina
Omöjlig packningssituation
Where there once was a mountain of shoes
Min sista dag i Australien spenderades med dessa 2, som trodde att dessa byxor var Williams krympta mjukisar, men så var det en femårings. Jag kunde inte sluta skratta i town halls trappor.
Baxter Inn innan farväl och hemfärd
