Dagen efter nästan 2 mil i bergen är man rättså extremt mör i kroppen.
Vad gör man då?
Jo, man tar ett impulsivt beslut, sätter sig på en buss, hoppar av bussen, går ut på en avsats 47 meter upp i luften, får något fäst vid fötterna, och hoppar.

 

Sen inser man att det var något av det häftigaste man någonsin varit med om. Så man haltar med sin träningsvärk och adrenalinkick tillbaka uppför berget och ut på avsatsen, sätts ihop med sin tvillingsyster, och hoppar igen.

Känslan är totalt obeskrivbar.

Why live on the edge when you can jump off it?